mathildaknutsson

oj oj, vad tiden springer iväg. nu mååååste jag sova. men måste berätta en till sak:
jag har under flera dagar vart lite sådär nedstämd. har inte riktigt lyckats sätta fingret på vad det är som egentligen är fel. men har känt mig lite ledsen och sådär. kom tillslut på att det är på grund av den där boken av marian keyes jag läser. är det någon där?
  handlar om en tjej vars man omkom i en olycka. hon var länge i förnekelsestadiet. visste att mannen var död, men inte att det var så permanent.

jag har lidit med henne, mått dåligt. snacka om att vara sympatisk. (eller kanske bara helt psyko?) hur som helst, det tog ett litet tag innan jag förstod att det var anna (hon i boken) jag sympatideppade med.
   men vet ni? nu har hon accepterat att han är borta och hon börjar bli glad och stark igen. kan ni tänka er, jag har samma känsla. glad och stark.

grejt!

jag väntar såklart. inget att oroa sig över. lojal och trogen, faktiskt bättre än en hund. och typ den sötaste i världen, vi vet ju vem det är <3
m.